Jag är ledsen men samtidigt lättad över att jag skriver detta inlägg...
Jag mindes en händelse ikväll som jag tänker på varje dag. Idag blev det starkare för mig.
Det började med att jag var väldigt peppad och bestämde mig för att rensa min garderob för att komplettera den nya starten och livet. När jag kom till tröjorna hittade jag någonting jag trodde jag hade slängt...

När jag gick i nian blev jag påkörd av en bil vid ett övergångsställe. Det var grönt för båda och han såg inte mig. Jag minns att det enda jag tänkte på var att jag skulle komma på bilen och inte under. Det gick så snabbt... Det gjorde ont. Jag hamnade på bilen, krossade vindrutan och han bromsade. Jag flög av och gled 4 meter på magen. Det var tur att jag hade min vinterjacka.

Jag kunde inte prata...
Han hjälpte mig upp...
Vi båda skakade..
Polisen kom...
Ambulansen kom...
Jag klarade mig...

Jag har aldrig varit så rädd och lugn samtidigt... Alla sa att det var skyddsänglar där med mig. Jag tror på det. Jag vet till och med vem det var.

Det jag hittade i garderoben var tunikan jag hade på mig den morgonen i februari. Två dagar innan alla hjärtans dag...

Jag slängde tunikan. Kanske är det den som omedvetet tynger mig ibland. Nu är den borta ur mitt liv och jag kan gå vidare även om jag minns.

Ta hand om dig!