Jag har hela mitt liv älskat allting som är sött mer än salt. Jag saltade aldrig mat utöver det som redan fanns i för att jag kände inte behovet. Jag älskar att laga mat. Det är en stor passion i mitt liv att laga mat som uppskattas av mig själv och andra. Jag tycker om att göra fin och smakrik mat :) Man ska charma ätaren med ögonen före smaken så att säga ;) mycket färger ska det vara! 

 

Trots att jag älskar att äta mat och laga det, kan jag vara utan det. Det jag däremot inte kan vara utan är att just få laga och skapa. Detta blev ju en frustration när jag började med VLCD och LCD dieten hos itrim, då jag bara åt shakes och bars. Jag ville så gärna bjuda över människor eller så och laga mat till andra att ta med hem osv. Men det blev ju inte alltid så. Ibland fick jag tillfälle att laga till min sambo, och då njöt jag och kunde dra ut på över en hel dag av förberedelser. Att laga mat är en avslappning för mig, precis som att baka... och det är där problemet kanske ligger?..

 

Socker har varit den största boven för mig. Jag kan fortfarande drömma om en kladdkaka med grädde eller glass med kolasås... men vad gav det mig? Jo ett socker beroende och mättnadskänsla i 10 minuter. Däremot har det gett mig en känsla av ro och lugn i vardagen när jag t.ex. skiver tenta och bakar parallet, eller ska få gäster och bakar någonting snabbt för att bjuda på och vet att dom kommer komma in i en os av kakor och bakverk. Men problemet blir ju att jag också äter... och det blir över .. och då äter jag igen... och blir inte mätt... och äter igen... 

 

Som tur är får jag min dos av "socker" i mina måltider genom att äta en itrimbar som räcker gott och väl. Och nu när jag har börjat laga mat, eftersom jag äter två måltider vanlig mat om dagen, känner jag inte behovet av att baka eller äta sött. Det är som att jag har ersatt sockerbehovet med en näringsrik kost som släcker törsten på socker. Däremot kan jag helt plötsligt bli sugen på salt nuförtiden, men det kanske beror på annat ...vet inte.

 

Jag älskar socker och märker nu att jag kan leva utan det... jag gjorde det i över ett halvår förra året och nu i och med itrim har jag gjort det i 5 månader. Men jag har också insett att jag inte vill leva helt utan det. Jag är på god väg att lära mig nya vanor med kosten, vanor som jag vet att jag kan hantera. Jag måste välja det som jag behöver, även om det är socker och kolhydrater ibland, och inte endast allt som jag bara vill ha för att jag är sugen på det. Det är så jag hamnade där jag har varit, och dit vill jag faktiskt inte igen. Förut räckte inte en frukt för att tillfredställa mitt sockerbegär, men idag är nästan ett äpple för sött ibland. Tänk att man kan ändras så mycket på så kort tid. 

 

Socker, jag älskar dig. Men du passar inte så bra i mitt liv just nu. Vi kommer att ses igen, men på mina vilkor. 

 

Tack och hej, sockerfri grej!