Känslor...
Nu har det gått några dagar från när Jah mådde som värst! Har nog aldrig mått så dåligt förr :( men jag insåg ännu mer nu hur fantastiska vänner och människor Jag har omkring mig i livet! Så himla fina och fantastiska är dom varenda en!
Jag gick i veckan på min hälsouppföljning på Itrim .... Men mådde så dåligt att jag inte kunde ha den utan hade bara ett långt samtal med min coach . Det kändes skönt att prata av sig med henne ....
Vi gjorde fokusmål som inte handlade om att gå mer i vikt utan att lära mig att ta en sak i taget. T.ex. Att på måndag fram till söndag är målet att träna två gånger. Veckan efter är målet att äta med Max 4 timmars mellanrum... Sen kommer nya mål hela tiden . Men då gäller det art bara fokusera på det målet den veckan .... Annars vill jag klara allt samtidigt .
Aa det har kommit fram mycket känslor denna vecka ... Jobbigt men lärorikt.
Till och med när jag gick på mitt första pass på friskis höll Jah på att grina när vi dansade till twist And shout.... För att jag äntligen kände att Jah kunde slappna av och njuta och bara vara med mig själv en stund. Jah glömmer ofta bort att jag behöver ensamtid ibland . ..
En annan grej som hänt under veckan ät att Jah har nästa heeeelt tagit bort animaliska produkter för att se hur Jah mår ... Jag mår super i magen och energin ... Men jag har så lågt blodtryck naturligt , och när jag äter t.ex sötpotatis, bananer och mörk choklad.... Alltså saker Jah älskar och äter mycket av så sjukt det ännu mer :/
Men nu sitter jag och väntar på att repa med min showgrupp ... Idag blir det dans. Så Jah laddar med en sojacapuccino och saltakex för att höja blodtrycket lite ;)
Jag mår bättre nu .... Men det är fortfarande kämpigt ...
En comeback... eller?
Jag har inte skrivit på mycket länge... för att jag slutade finna glädjen i det. Men nu känner jag att jag behöver skriva av mig för min egen skull.
Det är så mycket som har hänt det senaste året känns det som... men allt kommer väl fram lite i taget.
Jag började skriva i bloggen för att inspirera mig själv och andra med en viktresa, en viktresa som skulle gå ner åt till ett hälsosammare liv.
Det är så mycket som har hänt det senaste året känns det som... men allt kommer väl fram lite i taget.
Jag började skriva i bloggen för att inspirera mig själv och andra med en viktresa, en viktresa som skulle gå ner åt till ett hälsosammare liv.
Förra året idag vägde jag som minst och var så otoligt stolt över mig själv. Jag kände att jag hade hittat kroppen jag var bekväm i och hade bestämt mig att jag inte skulle gå upp mer än 3 kg.... jag gick upp 3 kg, och sen 2 kg till... och sen några kg till... och kanske några till... fy fan asså, jag kunde inte stoppa det kändes det som.
Det gör så ont i mig att jag lät det gå så långt så jag nästan är tillbaka jävla ruta ett igen!! Men det gör mer ont i mig att jag börjar få kommentarer om min kropp... kommentarer jag verkligen inte vill höra även om dom inte är menade att vara taskiga.
Folk förstår inte att mycket sitter mentalt och att jag har varit överviktig hela mitt liv och att det kanske tar hela resten av mitt liv att bli normalviktig.
Jag för höra : ja men det är bara att gå och träna! Du måste träna! Ska du äta det där? Har du börjar gå upp i vikt? eller bara blickar som säger exakt vad dom tänker....
Det gör så ont i mig att jag lät det gå så långt så jag nästan är tillbaka jävla ruta ett igen!! Men det gör mer ont i mig att jag börjar få kommentarer om min kropp... kommentarer jag verkligen inte vill höra även om dom inte är menade att vara taskiga.
Folk förstår inte att mycket sitter mentalt och att jag har varit överviktig hela mitt liv och att det kanske tar hela resten av mitt liv att bli normalviktig.
Jag för höra : ja men det är bara att gå och träna! Du måste träna! Ska du äta det där? Har du börjar gå upp i vikt? eller bara blickar som säger exakt vad dom tänker....
jag säger inte att alla måste förstå mig helt, men jag önska att man inte skulle prata om det hela tiden och tro att man får det att se så enkelt ut. För mig personligen är det inte enkelt, det är nästan så att jag funderar på att skaffa hjälp... någon professionell jag kan prata med om det här. Men vad ska jag säga till den personen? Att jag pendlar i vikt och älskar socker.... hur fan ska man rädda mig från det liksom... det finns väl nått sätt kanske.
Men någonting som får mig nu att känna en klump i halsen är att jag i 2 år har varit en inspirationskälla till många. Jag har fått personliga meddelanden och kommentarer och sett vänner, familj, främlingar och bekanta göra som jag för att gå ner i vikt.... men vad gör jag istället? Jag släpper på alla gränser, precis som jag har sagt att man inte skulle och jag har slutat träna och bara gett upp på något sätt. Har aldrig känt mig så obekväm i min kropp som jag gör nu...
Varför kunde jag inte bara följa min egna råd jag gav till folk???
äsch jag vet inte... köpte friskis och svettis kort igår och hoppas på att alla roliga pass ska hjälpa mig.
Nu ska jag till itrim för att göra min 18 månaders uppföljning, förmodligen kommer jag att gråta för att jag skäms så himla mycket.
men vad brukar man säga...imorgon är en ny dag med nya tag!
Men någonting som får mig nu att känna en klump i halsen är att jag i 2 år har varit en inspirationskälla till många. Jag har fått personliga meddelanden och kommentarer och sett vänner, familj, främlingar och bekanta göra som jag för att gå ner i vikt.... men vad gör jag istället? Jag släpper på alla gränser, precis som jag har sagt att man inte skulle och jag har slutat träna och bara gett upp på något sätt. Har aldrig känt mig så obekväm i min kropp som jag gör nu...
Varför kunde jag inte bara följa min egna råd jag gav till folk???
äsch jag vet inte... köpte friskis och svettis kort igår och hoppas på att alla roliga pass ska hjälpa mig.
Nu ska jag till itrim för att göra min 18 månaders uppföljning, förmodligen kommer jag att gråta för att jag skäms så himla mycket.
men vad brukar man säga...imorgon är en ny dag med nya tag!
