Jag ser en spännande och målinriktad sommar framför mig :-)

När jag väntade på att samtalet skulle börja hittade jag en tidning där det fanns tips på vad man kunde byta ute pålägg mot. Mycket nyttigare och fräschare ! Finns en bild längre ner :) 

Och där ser ni min middag också :) 

Hursomhelst, bestämde jag och min sambo, Kristofer, oss för att gå på en Powerwalk den vägen han brukar springa. Och nu har jag precis kommit hem från en 90 minuters promenad som resulterade i 12440 steg och ca 10 km!! 

Har små blåsor på på fötterna, men who cares! Nu ska jag äta lite och duscha och sen sova gott! Kärlek till folket! 

Fight for fitness !❤️

Min mamma betyder allt för mig! Hon är min bästa vän och min liv! Vi står otroligt nära varandra och jag vet att ingenting kommer att ändra på det :) 

Jag älskar dig mamma, och jag vet knyt vad jag skulle gjort utan dina kloka ovh uppmuntrande ord och ditt vackra ansikte och roliga skämt ! Tack för att finns ❤️😘

Så om du inte har gjort det, ut och hylla din mamma. Eller någon som du ser som en mamma till dig! Dom är värda guld!! 

Love you❤️

Vad härligt det är med värmen! Man kan göra så mycket ute, som att grilla en god middag, bada i sjöar och hav, äta glass, spela kubb och andra utespel och mycket mer såklart❤️ 

Men det bästa av allt tycker jag är att sitte ute på min altan då jag har sol hela eftermiddagen. Kärlek asså! Har inte haft tid att sitta så jättemycket än, men i sommar hoppas jag på mer ;) 

Det är så mycket som händer i sommar känns det som, och jag tror det kommer bli en grym sommar ! :) sista tentorna ska in 5 juni, syrran ska ha förlovningsfest där jag är värdinna och ska sjunga med min Kristofer ❤️, vi ska till Värmland för hans lillebrors student, dom ska följa med till Stockholm och gp på förlovningsfesten, sen ska jag koppla av och jobba på café vero ❤️ 

Jag längtar till allt detta men framför allt att röra på mig mycket och förhoppningsvis nå mitt slutmål i sommar hos Itrim! 

Jag fick däremot ont i magen efter 2,5 varv så jag valde att gå ur cirkeln och väga mig istället ;) 

Jag har gått ner 0,8 kg sedan sist, vilket var en vecka sen :) helt ok siffra ! Väldigt bra faktiskt, eftersom jag har fastnat ett tag :-) 

Med min vikt idag, har jag totalt gått ner 22,6 kg sedan jag började Itrim i januari :-! Helt sjukt ju !!!! Fattar knappt hur mycket det är .... Jag brukar tänka i köttfärs ... 22,6 kg köttfärs ... Hahaha jaa du, det är en del köttbullar det ;) 

Jag är jätteglad och stolt ! 

Jag väntar med att lägga upp en före och efter bild tills jag har nått en speciellt mål jag har satt upp. Men då är det ett mål från då jag började förra året och vägde som mest tills mitt nya mål:-) 

Spännande ;) men jag bjuder ändå på en bild nu från idag :) ( det möjligtvis lite smalare ut på denna bild än verklighet , menmen skillnad är det i  alla fall ) 

Jag har hela mitt liv älskat allting som är sött mer än salt. Jag saltade aldrig mat utöver det som redan fanns i för att jag kände inte behovet. Jag älskar att laga mat. Det är en stor passion i mitt liv att laga mat som uppskattas av mig själv och andra. Jag tycker om att göra fin och smakrik mat :) Man ska charma ätaren med ögonen före smaken så att säga ;) mycket färger ska det vara! 

 

Trots att jag älskar att äta mat och laga det, kan jag vara utan det. Det jag däremot inte kan vara utan är att just få laga och skapa. Detta blev ju en frustration när jag började med VLCD och LCD dieten hos itrim, då jag bara åt shakes och bars. Jag ville så gärna bjuda över människor eller så och laga mat till andra att ta med hem osv. Men det blev ju inte alltid så. Ibland fick jag tillfälle att laga till min sambo, och då njöt jag och kunde dra ut på över en hel dag av förberedelser. Att laga mat är en avslappning för mig, precis som att baka... och det är där problemet kanske ligger?..

 

Socker har varit den största boven för mig. Jag kan fortfarande drömma om en kladdkaka med grädde eller glass med kolasås... men vad gav det mig? Jo ett socker beroende och mättnadskänsla i 10 minuter. Däremot har det gett mig en känsla av ro och lugn i vardagen när jag t.ex. skiver tenta och bakar parallet, eller ska få gäster och bakar någonting snabbt för att bjuda på och vet att dom kommer komma in i en os av kakor och bakverk. Men problemet blir ju att jag också äter... och det blir över .. och då äter jag igen... och blir inte mätt... och äter igen... 

 

Som tur är får jag min dos av "socker" i mina måltider genom att äta en itrimbar som räcker gott och väl. Och nu när jag har börjat laga mat, eftersom jag äter två måltider vanlig mat om dagen, känner jag inte behovet av att baka eller äta sött. Det är som att jag har ersatt sockerbehovet med en näringsrik kost som släcker törsten på socker. Däremot kan jag helt plötsligt bli sugen på salt nuförtiden, men det kanske beror på annat ...vet inte.

 

Jag älskar socker och märker nu att jag kan leva utan det... jag gjorde det i över ett halvår förra året och nu i och med itrim har jag gjort det i 5 månader. Men jag har också insett att jag inte vill leva helt utan det. Jag är på god väg att lära mig nya vanor med kosten, vanor som jag vet att jag kan hantera. Jag måste välja det som jag behöver, även om det är socker och kolhydrater ibland, och inte endast allt som jag bara vill ha för att jag är sugen på det. Det är så jag hamnade där jag har varit, och dit vill jag faktiskt inte igen. Förut räckte inte en frukt för att tillfredställa mitt sockerbegär, men idag är nästan ett äpple för sött ibland. Tänk att man kan ändras så mycket på så kort tid. 

 

Socker, jag älskar dig. Men du passar inte så bra i mitt liv just nu. Vi kommer att ses igen, men på mina vilkor. 

 

Tack och hej, sockerfri grej!

Jag älskar metaforer och filosofiska tankar vilket gör att mitt inlägg nu kan tolkas på olika vis för olika personer. Jag har valt att tolka det på mitt sätt och koppla det till min viktresa och livskvalite. 

 

En vis man sa till mig att i livet måste vi människor vara spelare, inte domare.

Vi ska vara spelare som hela tiden är aktiva i att sträva för att nå mål och gör det bästa vi kan för att få ut allt vi vill i våra liv. Hela tiden vara alert och försöka hänga med i sitt liv och inte låta allt gå för fort. Det är just därför vi inte ska vara domare som hittar felen i våra liv. Livet har mycket att ge, men om vi begränsar oss med rätt och fel kanske vi förlorar oss själva och framförallt missar det viktiga i livet. Meningen med livet kan man diskutera, men just nu känner jag att meningen med livet är just att leva. Vi måste leva livet vi har blivit givna!

Att hitta gläden och lyckan i livet må vara svårt för en del, men meningen är ju densamma. Vi är här för att leva och inte döma oss själva eller andra. Vi borde bara göra det som gör oss starka även om det inte alltid är enkelt eller positivt för den delen. 

 

Min viktresa har varit en så stor del av mitt liv då jag har pendlat fram och tillbaka i vikt. Hört kommentarer från människor som inte har någonting att göra med min kropp, hör positiva saker trots att jag var stor, men jag har alltid hittat gläde och lycka trots detta. Nu när jag sitter här och skriver, inser jag att jag ändå inte har förstått meningen med i alla fall mitt liv, först nu.

Jag känner mig så otroligt inspirerad och välsignad av människor som finns i min omgivning, min familj, klasskamrater,barndomsvänner och kollegor, och jag vill tacka er för att ni har stöttat mig så mycket mer än ni tror.

 

Trots upp och nedgångar i livet, så lever vi! Vi ska ta vara spelare och inte domare. Glöm inte att leva!

 

Ett speciellt tack till min vän Johnny för allt stöd och dina visa ord jag får ta del av på jobbet. 

Kärlek till er alla <3

 

 

 

 

 

inte en domare...

 

 

 

 

När jag var mullig kunde jag landa hyfsat mjukt, sitta mjukt i en stol och sova typ i fosterställnig med knäna mot varandra. Men nu... Gör det ont ! 

Att sitta ner gör nu nästan ont ibland för att jag känner min ryggrad mot ryggstödet och svanskotan mot sätet. Om jag slår i nått gör det sjukt ont !! Och min sovställning har jag fått ändra för att det gör ont att ha två beniga knän mot vanadra. 

Haha! Det här måste låta hur drygt som helst. Men jag är bara ärlig ! Who knew bones hurt so much?! ;) 

Men allt går ju att anpassas till :-) om min hälsa är bättre så kan jag väl sitta lite obekvämt ! ;) 

Man sätter ett mål för sträva mot det och nå det. Men vad händer om man inte når det då ?... 

Om man inte har mål, betyder det att man tar dagen som den kommer livet ut? Jag har trott att jag gjort så, men jag märker mer och mer att man inte kan undgå mål i livet. Det är någonting som vi sätter varje dag hela tiden. Målet att gå från bussen till tunnelbanan, målet att träna mer, målet att läsa 12 böcker på ett år och målet att gå ner ett visst antal kilo i vikt under en viss tidsram...

Jag fick sätta en målvikt när jag började Itrimprogrammet i januari, det var ett mål som var sååå långt borta från mig men som jag ville se på vågen för självkänslans skull. Ju närmare jag har kommit målet ju längre bort har det känts. Jag höll på att ändra mitt mål för inte så längre sedan bara för att jag kände en stress för att nå målet. Vilken looser jag är om jag inte nåt det tänkte jag. Men jag ändrade ingenting ...

Däremot la vi ett delmål fram till mittan av juli ... 8 kg. Känner lungt i början men börjar tveka om jag når det. Det går väldigt trögt med min viktnedgång just nu...

Om jag inte går ner till mina mål, då känns det inte bra. För och främst känner jag då att jag tror att jag är bättre än jag är genom att tro att jag kan gå ner så mycket. Sen känner jag äsch det gör inget , jag ska ändå fortsätta gå ner. Och samtidigt känner jag vad kunde jag ha gjort bättre och varför gjorde jag inte det... 

Mål är bra , men jag tror att livet blir en enda stor stressboll om man sätter mål jämt och ständigt. Jag ska ha målen jag har i vardagslivet sedan ska mina större mål få betas av en i taget. 

Mitt mål idag är att efter frukosten gå till skolan jag har praktik på och sen kämpa för att nå mitt mål i juli! 

Jo, i början gick det väldigt bra och jag höll mina portioner och tider jag ska äta. Nu går det också bra med jag äter inte konsekvent och kanske liiite för mycket. Anledningen är att jag har konstiga tider jag hinner äta samt att jag inte känner mig mätt förrän jag exploderar! 

Detta är nytt för mig. Jag kände mig alltid mätt efter en måltid förut men valde att äta mer ändå för att det var gott. Men nu är det som att min mättnadskänsla har rubbats. Inte varje dag men oftast. Jag tycker det är konstigt då jag åt 600 kcal i 1 månad och 800 kcal om dagen i 2 månader. Jag trodde min mage hade krympt ?? 

Det har den väl, men den tål mer ? Ingen aning ... 

Hur som helst måste jag vara strikt med mina mål för att jag ska fortsätta gå ner. Jag har ett mål till mitten av juli på 6,5 kg. Vi får se hur det går med det ! :-) 

Nu ska jag inte skriva för mycket på ett inlägg. Men jag har många ämnen jag vill prata av mig om :-) nästa gång kanske det blir om målsättning eller hur det känns att känna sina ben på kroppen ... Vi får se ;) 

Ha det gött! 

  

Jag skriver inte mycket alls här, med det beror på många olika saker. De senaste månaderna har varit roliga, hektiska, slitsamma, motiverande, omotiverade, förvirrande, jag har varit rädd, jag har känt att jag är i en plats i livet där jag trivs bra... Och mycket mer ;) 

Jag vet inte vad jag ska börja med, men det är jag mest stolt över är min viktresa. 

Itrim har verkligen hjälpt mig förstå hur viktigt hälsan är, det handlar om stabilitet i kroppen och livet, man kan äta allt med inte alltid, och mycket mer!  

Jag började i januari och då gick det superbra! Jag gick ner väldigt snabbt med shakes och bars och det höll motivationen igång! Nu när jag har börjar äta mat också går det trögare och min motivation svajar mycket! 

Men! Det är så många som är stöttande vilket gör att jag fortsätter. Mina kollegor på jobbet, stamgäster på caféet som märker min viktnedgång, mina fina klasskamrater, min familj och bästa vänner ger mig kraft och glädje som låter min resa mot min målvikt lite lättare att nå. 

Med Itrim har jag gått ner 22 kg och jag har 13 kg kvar till min målvikt. Jag är stolt över mig själv men samtidigt rädd att jag någon gång tappar kontroll och går upp... 

Jag ska försöka skriva oftare, det hjälpte att bearbeta lite tankar som jag samlat på mig under förra månader . 

Ha det gött så länge!!