Jag älskar metaforer och filosofiska tankar vilket gör att mitt inlägg nu kan tolkas på olika vis för olika personer. Jag har valt att tolka det på mitt sätt och koppla det till min viktresa och livskvalite. 

 

En vis man sa till mig att i livet måste vi människor vara spelare, inte domare.

Vi ska vara spelare som hela tiden är aktiva i att sträva för att nå mål och gör det bästa vi kan för att få ut allt vi vill i våra liv. Hela tiden vara alert och försöka hänga med i sitt liv och inte låta allt gå för fort. Det är just därför vi inte ska vara domare som hittar felen i våra liv. Livet har mycket att ge, men om vi begränsar oss med rätt och fel kanske vi förlorar oss själva och framförallt missar det viktiga i livet. Meningen med livet kan man diskutera, men just nu känner jag att meningen med livet är just att leva. Vi måste leva livet vi har blivit givna!

Att hitta gläden och lyckan i livet må vara svårt för en del, men meningen är ju densamma. Vi är här för att leva och inte döma oss själva eller andra. Vi borde bara göra det som gör oss starka även om det inte alltid är enkelt eller positivt för den delen. 

 

Min viktresa har varit en så stor del av mitt liv då jag har pendlat fram och tillbaka i vikt. Hört kommentarer från människor som inte har någonting att göra med min kropp, hör positiva saker trots att jag var stor, men jag har alltid hittat gläde och lycka trots detta. Nu när jag sitter här och skriver, inser jag att jag ändå inte har förstått meningen med i alla fall mitt liv, först nu.

Jag känner mig så otroligt inspirerad och välsignad av människor som finns i min omgivning, min familj, klasskamrater,barndomsvänner och kollegor, och jag vill tacka er för att ni har stöttat mig så mycket mer än ni tror.

 

Trots upp och nedgångar i livet, så lever vi! Vi ska ta vara spelare och inte domare. Glöm inte att leva!

 

Ett speciellt tack till min vän Johnny för allt stöd och dina visa ord jag får ta del av på jobbet. 

Kärlek till er alla <3

 

 

 

 

 

inte en domare...