Idag vaknade jag med en helt annan inställning till min vardag och mitt liv , min framtid.

Jag måste börja tag en dag i taget, och inte tänka så långt fram. Jag har alltid varit spontan .. Men de senaste åren har jag behövt tänka så långt framåt. Jag svt behövt planera allt flera veckor i förväg ... Jag känner att jag inte mår bra av det. Jag måste få vara spontan i fler situationer än idag.

Jag tror att om jag tar en dag i taget kommer jag vara lugnare.. Tänka på mitt bästa och inte på alla andra hela tiden. Jag lever mitt liv för min skull... Jag tror verkligen att jag är här för att göra något för människor, göra nått bra. Det har jag alltid vetat... Men jag tror att jag gått fel väg om man kan säga så. Jag har gjort allt för alla andra. Sedan när det kommer till mig har jag skjutit upp det. Jag känner mig skyldig när jag inte visst ska andra hur mycket jag bryr mig.

Men nu är tiden här, och jag har insett att det är mig jag måste jobba på. Jag måste ta hand om nig själv .
Om jag kunde åka iväg i 3-4 veckor själv och koncentrera mig på detta hade det hjälpt ... Men säkert bara ett tag.

Jag kommer känna mig mycket starkare om jag gör det här, bland människor som bryr sig om mig och jag dom.

Det betyder inte att jag kommer sitt på mitt rum och bara tänka på mig själv .. Men jag kommer kanske tacka nej till det jag verkligen inte hinner med.

Jag bryr mig om folk .. Det här är för min skull för att göra det jag kan för andra.